.:Torsdag del 2:.

Okej... trots att klockan inte ens slagit lunch så har det varit en rätt händelserik morgon.

Börjar morgonen med att vässa klorna i storkottens skola... Tänk att barn kan vara så elaka mot varandra?! Här vill fula små ord hoppa ut... Men dom säger jag sen i garderoben istället. Men nånstans går gränsen och idag nådde vi min gräns! Så nu har jag hyvlat av ett lager ilska.

Klart å färdigt! För nu iaf.

Men inget ont som inte för nåt gott med sig heter det ju! ;)

Träningen på gymmet var minst sagt skön! Ut med lite överskottsilska! *skratt*

Min kropp funderar nog på vad den gjort mig för ont idag?! Men det är rätt åt mig!

Vid lunch spädde jag på den kommande träningsvärken med 8km på crosstrainern. Och dessutom har jag lyckats med konststycket att äta nyttigt?! Trol bara en tidsfåga nu innan jag trillar av det här spåret... Men som ett steg på vägen så hjälper det ju att skriva ner det och på så sätt kanske hålla motivationen uppe lite till ;) Och sen kanske vågen ger trevliga nyheter och då går det ju ännu lite lättare!

Så idag tog jag en bild... Det blir inte helkropp än.. (så långt i bearbetningen har jag inte kommit) Ska försöka ta nån då och då så jag minns till "sen". Så... Dagens bild:

Viktprocess till vänster och dagens datum till höger...

 

Nu till dagens pysslade...

En tredje och sista layout från förra helgen i Annexet...

 Men hur sött är det inte när barn äter glass?! Liksom med helaa ansiktet ;)  

 Och så den där Stina... Hon har nån sorts beroende! ;) Även kallat: jag måste köpa den däringa fina washi tejpen... Å nu SMITTADE hon mig?! Jag som har stått emot så länge ;) Så hem kom jag med en liten påse med washi tejprullar... Suck... Jag är så lättlurad ;) Eller?

 Å några egna gardenior fick det bli.

Nu dags att fixa med dagens sista på listan och sen åka och hämta små kottar...

Kram och ses snart igen ;)

.:Karin:. 

.:Torsdag & Träning:.

Jag tror det har landat i mitt huvud nu ;) Jag har ett gymkort! :)

Sen det införskaffades så har jag lyckats beta av två pass på gymmet och två hemma på crosstrainern! Det är fortfarande inte en rutin, men jag är på god väg iaf. Och alldeles strax är det dags att bege sig dit igen för att lämna tillbaka några kalorier.

Trots att varje fiber i kroppen vill låta bli att gå dit för att "då kan ju nån se mig" instinkten... Så är envisheten snäppet starkare som tur är. Kunde jag så skulle jag träna nattetid så ingen kunde se mig! Men så är ju problemet det att jag är smått mörkrädd! *skratt* Så... pest eller kolera?! Eller vill man bli fin får man lida pin som mormor alltid sa när jag var liten...

Och hursomhelst så är jag så GRYMT less på alla extra kilon nu så det får helt enkelt vara nog. Och då får man bita i det sura äpplet och ta skämskudden under armen och besöka gymmet. Det är säkert ung INGEN som bryr sig om att jag är där! ha ha.. Men i mitt huvud bor helt andra tankar!

Jag har också insett att om jag kämpar riktigt hårt så kan jag vara på delmål nr 1 till min födelsedag i början av september... Okej... Inte helt optimalt med tanke på att jag hade en plan på att vara klar nu till början av juni.. suck. Men det hände grejer och jag fick ta en ofrivillig alldeles för lång paus. Men det kunde ha varit värre! Så det är bara att tänka om och fortsätta där jag slutade ;)

Kram å fin torsdag ♥

Återkommer!

/Karin

.:TACK:.

Tack!

Varje liten kommentar som kommer här, på instagram eller på Facebook..

Det betyder så mycket! Mer än jag kan förklara...

Att hitta en liten oas någonstans i livet är något fantastiskt. Och jag tror att jag har hittat min.. Och här försöker jag dela med mig lite av den och samtidigt lämna mitt eget spår av minnen.  

Jag har nyss varit nere i mörkret och vänt. Och även om det är något hemskt,

fruktansvärt jobbigt och något smått tragiskt så måste jag nog ändå säga att det har så här i efterhand varit en enormt lärorik erfarenhet och resa.

(men inte så pass så att jag önskar göra om den ;))

Att få vakna utan att känna ilska är underbart och befriande. Och det gör att varje "vanlig" morgon känns som lyx. Jag har lärt mig av denna erfarenhet att varje normal och vanlig dag som kommer är något fint. Jag ska försöka förklara...

Tänk dig att du vaknar och känner en ilska som inte går att släta över. Den bubblar envist i hela kroppen...Det kräver varenda liten bit av dig för att du inte ska ta ut denna ilska över barn och familj... Minsta lilla fajt eller krångel blir ett problem i så stor grad att du bara vill lämna allt och dra.

Jag är en väldigt snäll människa (egentligen ;)) och jag löser gärna problem så snart det bara går... Men jag är också van vid att ha en viss frihet. Friheten att kunna sätta mig i min bil, vrida om nyckeln, trycka gasen i botten och bara dra. Men när man har familj så blir allt annorlunda... Då blir ansvaret större och konsekvenserna djupare. Jag kan inte bara dra... Mammagenen kickar in och jag inser vad dom står på spel.

Hur som helst så har det nu landat i min vardag och jag inser på riktigt att en helt vanlig dag inte är något självklart.

Och så nu till Era fina kommentarer... Innan så reflekterade jag inte så mkt över vem/vilka eller hur många som lämnat ett litet fotspår nånstans... Självklart blev jag glad ju!  Men nu...

Nu är det annorlunda...

Jag vet hur mycket tid det tar att logga in och lämna en kommentar, hur mkt tid det tar att läsa alla dessa bloggar osv... Så jag beundrar och uppskattar varje "like" och varje kommentar mer än jag kan förklara!

Tack alla Ni fina för att Ni tar Er tid från Ert dagliga schema för att lämna en rad eller en "like"! Jag läser dem alla och försöker såklart att svara på samtliga då det kommer frågor eller funderingar :)

 

Sorry för mellansticket mitt i scrapbubblan ;) Men jag vill ta tillfället att på riktigt säga tack! :)

 

Kram och tack för titten :)

Och kanske ses vi igen imorrn? ;)

Nu ska jag ta min minst sagt ömma kropp som nyss fördrivit en timme på gymmet... Och på något sätt försöka släpa mig hem *skratt*

Kram å trevlig kväll!

/Karin -som nu använt gymkortet TVÅ gånger! ;)

.:I´m going to blame you:.

Yeij! Fredag! :)

Mindre "yeij" är ontet i kroppen... Det är välförtjänt å nyttigt ont! Men det känns ändå ;)

Nånting gick fasligt snett... Det började med "kan du hjälpa mig med en grej" och slutade med ett årskort på gymmet?! Och jag tror inte att jag riktigt fattade vad som hände innan det liksom redan var klart?! Och jag skyller fullt och helt på min mams! Det är HELT klart hennes "fel"!

Jag som hållt mig undan från ställen som dessa i hopp om att kroppen skulle fatta vinken och fixa sig själv ;) Fast det tycks inte ha fallit i god jord! ha ha ha... Jag fick 30kg i present och jag försöker sakta men säkert lämna tillbaka dem! Returkvitto på 16 av dem -check! Men fortfarande 14 kvar. Och jag antar att det är meningen att jag ska lämna några av dem på gymmet framöver...

Och samtidigt som det ska svettas i gymmet så är kosten förändrad och det känns både bra och dåligt! Jag som fullkomligt älskar glass! Sen att det är bland det onyttigaste som finns kände jag för att ignorera. Men... nu har glassfrosseriet upphört och sundare vanor är installerade.

Ja... ungefär så känns det ibland ;)

Fast när den dagen kommer då jag kan snöra på mig löparskorna igen ta min första runda på väldigt länge så kommer jag nog både klappa mig själv lite på axeln OCH på kinden! Den dan kommer!

Och kanske lillkotten får en annan syn på sin mams?

Två kottcitat:

-Mamma! Du har en likadan jacka som M's mamma! Fast hennes är smalare...

(bara att skratta och hålla med ;))

-Mamma, jag tycker att A's mamma är fin.. Nästan lika fin som du... Fast hon är mycket mindre liksom...

(okej.. ett stort skratt från mamman... Men också en välförtjänt "hint")

Till kottens försvar så förstår han inte att det han observerar och sätter ord på kanske inte är något jag varken önskar diskutera eller vill bli påmind om... Han är bara ärlig och jag får helt enkelt stå ut med att han börjar bli stor och klok och ser skillnaderna och kan även sätta ord på det och faktiskt förklara vad han menar. Och gillar jag inte hans verklighet så får jag väl ta och göra nåt ÅT saken då istället!

Och tydligen är jag tillräckligt redo nu för att ta mig an utmaningen eftersom jag både lyckats låta nån lura på mig ett årskort på gymmet OCH satt det i print här i bloggen?!

Så då är det väl bara att säga tack till mamsen egentligen för att hon "lurade" mig ;)

Och så får jag säga tack till Dig som läser bloggen också! Indirekt så är Ni ju alla med och sporrar till att jag inte lägger av eller tröttnar... För då måste jag ju erkänna det här...

Och det vore ju mindre kul! 

Så... Det var dagens svammel...

Och om en liten stund kommer dagens scrappade...

Idag blir det min favorit från helgen i Annexet!

-En layout-

Helgens totala resultat blev: tre layouter och sju kort...

DET ska jag slå nästa år! ;)

 

Nu tassa vidare och försöka mjuka upp kroppen från gårdagens verklighetschock! 

Tänk att jag aldrig lär mig?! Man KAN ju ta det lite lugnt första gången?! -Eller?

Äh.. Eller så kör man full fart framåt ;) Så det KÄNNS att man gjort nåt! hehe...

 

Åter om en stund!

Kram från Karin -med gymkortet ;)  

 

.:Återblick:.

Halloj!

Sitter och kikar igenom förra sommarens layouter... Mest av nyfikenhet. Är stilen annorlunda? Har den utvecklats?
Gör Ni så? Tittar tillbaka och jämför?

Jag tog två layouter från förra året och glodde på lite extra..
Och jag vete sjutton om jag utvecklats nåt?!
Kanske... Jag använder iofs mer "kladd" nu... Men annars känns dom rätt lika?!

DET måste jag nog göra något åt ;) 'Utmana sig själv lite är aldrig fel...

Dessa två är från förra sommaren:

Övrig onödig info... Veckans träning:
mån: löpning 3,5km
tis: promenad 7km
ons:

Ha bästa dagen bloggisar!!
Ledtråd: Idag kom det en rosa leverans ;)

KRAM!

Smått galen!

Jo... Så är det nog faktiskt.... hihi...
Jag gjorde verkligen nåt galet idag! Bara för att jag medvetet lät bli at tänka!!
Jag tog mig ut! Ut å sprang!
Inte galet i sig... Men här kommer bousen (den man FÅR skratt åt!!!)

Gav mig iväg vid 13 tiden.
Vindstilla, 26 grader i skuggan....
Iklädd: Svarta tights, svart t-shirt och svart keps?! (genomtänkt? -näpp!!)

Frodde jag skulle DÖ!!
Fast det gjorde jag inte! ;)
Jag överlevde! Och tog mig efter en stunds återhämtning ett välförtjänt dopp! :)

Det gäller att välja sitt slutmål noga när man börjar träna! ;)
Spring åt det håll som skorna bär dig, men sikta gärna på ett ställe med avsvalkningsmöjligheter! ;)
Här fanns både pool och väl kylda drycker!
Det är en BRA kombo!

Så: Dagens motion: 3,5km löpning, 23 minuter.
Jag vet... Fetstil? Japp!! Det KÄNNS bättre! ;)
Nu red bild till nytt inlägg strax ;)
KRAM ♥♥♥

.:Att ta sig ut:.

...på joggingrunda...
Ja... Det känns som lyx numera ;)
Nog för att det bitvis är TOK jobbigt! ;) Men vad sjutton -Jag KAN!
Så därav den väldigt glada minen *skratt* (dagens sanning i bildformat)

Egentid, jag, skogen och naturen, ett par nya skor och min väldigt glada röda keps ;) Kan det bli bättre? Just där och då känns det inte så. 4km senare kom jag tillbaka. Lika glad, men med en aningen rosigare kinder! Så nu var det gjort..
Bildbeviset ute i cyberspace och nu även rätt sugen på att snöra på mig skorna och ut å andas vårluft ;)

KRAM till er och ha en fortsatt trevlig helgdag! ♥

Och STORT tack för alla kommentarer igår via FB, mail, sms och här i bloggen!! Kärlek till er ALLA för omtanke, rara ord och för att ni tar er tid att skriva! Jag finner inte riktigt orden... Så i stort och smått: ♥ TACK ♥

.:Guess what:.

Iklädd löpstassen sen i ottan är det nu äntligen dags att testköra gårdagens inköp.
Familjen är utfordrad och strax sysselsatta för en stund. Då är det ett prima tillfälle att smita ut på vägarna å unna sig lite egentid!

Fick en utmaning från England igår ang träningen och eftersom mitt svar var -GAME ON! (utan att kanske helt tänka över mitt ordval...) Det påbörjas även en fundering om bildbevis här i bloggen, men dagens bild får vara en lagom start.
Kanske... Kanske kommer en träningsklädd bild framöver när självkänslan blivit lite tuffare...

Nu ut å göra vägarna osäkra! Så om du möter en springande scrappare iklädd nya dojs å röd keps... Ropa gärna hej! :D

Kramis...