tisdag 4 maj 2010

.:Så var det dags:.

Ja ni... Så var det dags... Min nya "feature" gör sin första entré.
Den kommer att gå under kategorin:
.:DAGENS SANNING:.
Min tanke är att frångå det där med att vara försiktig... Jag har varit det färdigt nu! ;)
Så from nu är min plan att en gång i veckan lätta på hjärtat både i smått och i stort!
Till denna premiär kommer jag att lätta på min allra största fasa.. Det jag burit på i ett par år nu...
Kroppen, vikten, gömstället och förklaringen.

Dagens rubrik:
-Den dolda sanningen-
Det började vid min första graviditiet. Kort och gott: Jag mådde illa så fort jag blev det minsta hungrig. Och det slutade med att jag "unnade" mig till 40kg plus. (puckat å rätt dumt faktiskt ;))
Sen till min stora glädje så gick jag upp ytterligare ett par kilo under amningen.. (suck)

Efter detta gick jag ner närmre 20kg innan jag sen blev gravid med barn nummer två.
Upp 40 igen!? och sen lite till vid amning!
(ja... vad ska man säga... )

Jag har undvikit kameran, raderat bilder, tagit bort helfigursspeglarna hemma, gömt mig i stora tunikor och egentligen ignorerat allt. Valt att inte se... Men i processen blir man osocial, tråkig och ganska ledsen på sig själv.
Därför lägger jag idag upp de få bilder som finns. I hopp om att detta ska göra att jag ALDRIG når dit igen! När vågen visade 118 klev jag av! Vet att jag toppade det med ett par kilo till... Men vägrade helt enkelt att ta tjuren vid just dem hornen!

Nu till bildbevis... (det här bjuder jag på... hur jobbigt det än är!)

Mars 2008

maj 2009

fiskestund juni 2008
(ja men jisses! FULA ord vill hoppa ur min mun!!! Att denna bild inte blivit raderad är inget mindre än ett under!! Den är ju... näe... inga så fula ord... men: USCH!!!)
dop februari 2008
(nepp... INTE gravid! -bara väldigt stor!.. å värre blev det sen tyvärr..)


Så var det med det! Bilderna ute i cyberrymden, tårarna torkade, minnen som kommer upp till ytan får förbli just det! Minnen...
För er som följt mig på andra håll såsom FB, forum etc vet att jag tog upp den slutliga kampen i januari 2010. 11 januari 2010 för att vara mer exakt! :) Idag har jag nästan nått mitt mål och kampen att kliva över mållinjen är nu inom räckhåll.
Men kampen är inte över där ;) Det gäller sen att sätta alla nya (nygamla) rutiner! Äta sunt, träna lagom, få ordning på balansen i tillvaron.
Jag har haft ett enormt stöd från min familj och mina vänner längs vägen.
Så ett STORT tack till alla er som stått ut med mig under hela denna kamp (som gått i olika etapper de senaste åren) varje ord och positiva kommentarer har hjälpt till att hålla orken uppe.
Blod svett och tårar brukar man ju säga... Och ja... Så har det nog varit!
Men idag, mer än 50kg senare (snart 60) är det andra bullar ;)
Saker förändras... Människor omkring förändras... (det kommer jag ta i en annan "dagens sanning" för det är en HEEL historia bara i sig ;))
Men EN sak som ständigt dyker upp...
Jag springer! *skratt*
Folk undrar ofta varför jag springer överallt... -har du bråttom? -är du stressad?
Mitt svar (med ett brett leende)
-näe! Jag springer inte för att jag måste.. -Jag springer för att jag KAN! :D
Och gissa om det är en befrielse!? Det är lätt, det går fortare än att gå ;) och faktiskt...
-JAG KAN! ♥
Imorrn ska jag ta mig i kragen och ta en ny bild! (näe... det har inte blitt av än ;))
Jag ska på lekdejt med mina kottar och två små rara flickor och deras underbara mams!
Kanske kan jag be henne ta en bild eller två? ;)
Nu en välförtjänt stund i soffan med mannen i mitt liv :) Ni vet han som stått ut med den griniga, tresiffriga ett tag. Han förtjänar en kram eller två och lite tv sällskap till filmen som vankas nu ;)
På återseende om nån dag eller två. (och då med ny bild och mindre text.. låångt blev det idag...)
KRAM till er alla och TACK för de rara ord ni lämnar här, för stöd och helt enkelt för att jag får dela med mig lite av mig till er.
.:KRAM:.
Och så snart jag hinner sen så ska jag lägga upp lite nytagna bilder ;)

14 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är så mäkta stolt över dig min bästaste svägerska!! Även om jag aldrig ser "det extra" så syns det skillnad idag - hoppas du förstår mig rätt. Men vet att det krävs mod att skriva o göra allt detta!!! Du är värd massa beröm - men mest för att du är DU! KRAAAAAM Milla

Tettiz sa...

Du är min idol - jag hoppas att jag snart kan samla ork att göra samma resa som du har gjort!

Du är underbar och STARK!!!!

*stora kramar*
Tett

Karin B sa...

Shit pomfritt Karin! Vilken resa du gått igenom! Beundrar dig verkligen! Och vilken snygging du är... Både på insidan och på utsidan :D Ska bli kul att se dina efterbilder sedan också!

Lycka till i den fortsatta kampen!
Kram

Linda Horn sa...

Åh, vad stark du är!!! Jag känner igen mig massor i din beskrivning, och vet hur mycket du tycker att du var ful på de där korten. Ja visst var du tjock, men jag tycker faktiskt att din inre skönhet slog igenom så mycket, att det inte såg så hemskt ut.

Hmmm, undrar om jag vågar göra något liknande??? Din viktresa nedåt kan jag ju tyvärr aldrig genomföra, min sjukdom gör det totalt omöjligt att gå ner i vikt... :-( Men kanske en BoM-LO om vikten nån gång, vågar jag det tro...?

Jag beundrar ditt mod och din styrka, skickar massor med hejjaramsor till dig i din fortsatta kamp - för den tar ju aldrig slut!! Man kan ju aldrig sätta sig ner och ta det lugnt igen, för då rasar de på en igen... kilona. Längtar efter att få se "efter"-korten!!

Kajsan sa...

Tack tjejer!
Tack för att ni skriver en rad, bryr er om å hejjar på! Det är en del av receptet till att fortsätta kampen. Stödet från omgivningen.
Så TACK! Värmer och får en varsin plats i hjärtat!
KRAM

Annette sa...

Du vet redan vad jag tycker - du är enastående helt enkelt! Du kommer att klara att stanna vid målet, det är jag övertygad om. Nu när barnen är litet äldre blir det säkert lättare än förut; att vara hemma med skafferiet inom räckhåll + trötthet är ingen bra kombination.. ;) Kram!

Annika sa...

Imponerande Karin!! Du är riktigt duktig!!
Kramiz

Mathilde sa...

Oj, du är ju GRYM!! Såååå duktig! Jag bara sitter och gapar, är så imponerad! Och tycker du såg bra ut även när du var stor, du är ju liksom snygg och det tar inte kilon bort, snygg var du fortfarande. Faktiskt. Sen att det inte är nyttigt och att man känner sig bättre är ju bara ett plus!
Stor kram och heja dig!

Ensamma mamman sa...

Du är så duktig, stark och vacker! Kram

Kajsan sa...

Tack igen tjejer!
Ja.. Äntligen ser man ljuset i tunneln på vad som varit en lååång resa... 50-60kg lång! suck.
Men det vankas fotografeing i em och bara jag orkar hålla mig vaken, så ska jag lägga upp ikväll.
Pollenhalten tar ALL min pigghet just nu ;)
KRAM till er alla!! <3

Ingba sa...

Jag har alltid beundrat det du har gjort i scrapvärlden. Nu beundrar jag dig för att du har orkat gå ner alla dessa kilon utan att ge upp. Fortsätt kämpa för det är en kamp även när viktminskningen är klar och skriv av dig, ta hjälp av dina vänner och använd din egen styrka så kommer du att lyckas.
En människas värde sitter egentligen inte i antal kilon och jag tycker du är vacker även på dina "tjocka bilder" och det beror nog på ditt sätt att vara på Magdas eftersom vi aldrig har träffats. Kramar och lycka till i fortsättningen!
Inger

Anki sa...

Härlig Inspiration du är för mig det behöver jag just nu massor av pepp...

Så fin du var och är!

Hur har du gått ner i vikt? Dina bästa tips till mig!

Kram Anki

Anki sa...

Vilken prestation och vilken inspiration, för en annan som inte gjort det. Bilderna på dig är verkligen jättefina!! Du ser riktigt bra ut. Men jag tycker att du var fin när du var större också. Nu är du en snygging!Jag har gjort precis samma sak, haft gamla bilder kvar för att jag inte vågat visa hur jag ser ut nu.

Lycka till med det sista mot målet.

Kram från Anki

Mahlin sa...

oooo jösses.. Vad du är modig som letade upp de gamla bilderna. JAg har själv gjort en 40kilos minskning med hjälp av CB under 2009 och jag kan fortfarande inte kolla på förebilderna. Jag blundar när de dyker upp. Heja dig. Vad du är bra!

01 09 10