Yeij! Fredag! :)
Mindre "yeij" är ontet i kroppen... Det är välförtjänt å nyttigt ont! Men det känns ändå ;)
Nånting gick fasligt snett... Det började med "kan du hjälpa mig med en grej" och slutade med ett årskort på gymmet?! Och jag tror inte att jag riktigt fattade vad som hände innan det liksom redan var klart?! Och jag skyller fullt och helt på min mams! Det är HELT klart hennes "fel"!
Jag som hållt mig undan från ställen som dessa i hopp om att kroppen skulle fatta vinken och fixa sig själv ;) Fast det tycks inte ha fallit i god jord! ha ha ha... Jag fick 30kg i present och jag försöker sakta men säkert lämna tillbaka dem! Returkvitto på 16 av dem -check! Men fortfarande 14 kvar. Och jag antar att det är meningen att jag ska lämna några av dem på gymmet framöver...
Och samtidigt som det ska svettas i gymmet så är kosten förändrad och det känns både bra och dåligt! Jag som fullkomligt älskar glass! Sen att det är bland det onyttigaste som finns kände jag för att ignorera. Men... nu har glassfrosseriet upphört och sundare vanor är installerade.
Ja... ungefär så känns det ibland ;)
Fast när den dagen kommer då jag kan snöra på mig löparskorna igen ta min första runda på väldigt länge så kommer jag nog både klappa mig själv lite på axeln OCH på kinden! Den dan kommer!
Och kanske lillkotten får en annan syn på sin mams?
Två kottcitat:
-Mamma! Du har en likadan jacka som M's mamma! Fast hennes är smalare...
(bara att skratta och hålla med ;))
-Mamma, jag tycker att A's mamma är fin.. Nästan lika fin som du... Fast hon är mycket mindre liksom...
(okej.. ett stort skratt från mamman... Men också en välförtjänt "hint")
Till kottens försvar så förstår han inte att det han observerar och sätter ord på kanske inte är något jag varken önskar diskutera eller vill bli påmind om... Han är bara ärlig och jag får helt enkelt stå ut med att han börjar bli stor och klok och ser skillnaderna och kan även sätta ord på det och faktiskt förklara vad han menar. Och gillar jag inte hans verklighet så får jag väl ta och göra nåt ÅT saken då istället!
Och tydligen är jag tillräckligt redo nu för att ta mig an utmaningen eftersom jag både lyckats låta nån lura på mig ett årskort på gymmet OCH satt det i print här i bloggen?!
Så då är det väl bara att säga tack till mamsen egentligen för att hon "lurade" mig ;)
Och så får jag säga tack till Dig som läser bloggen också! Indirekt så är Ni ju alla med och sporrar till att jag inte lägger av eller tröttnar... För då måste jag ju erkänna det här...
Och det vore ju mindre kul!
Så... Det var dagens svammel...
Och om en liten stund kommer dagens scrappade...
Idag blir det min favorit från helgen i Annexet!
-En layout-
Helgens totala resultat blev: tre layouter och sju kort...
DET ska jag slå nästa år! ;)
Nu tassa vidare och försöka mjuka upp kroppen från gårdagens verklighetschock!
Tänk att jag aldrig lär mig?! Man KAN ju ta det lite lugnt första gången?! -Eller?
Äh.. Eller så kör man full fart framåt ;) Så det KÄNNS att man gjort nåt! hehe...
Åter om en stund!
Kram från Karin -med gymkortet ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar