söndag 15 januari 2017

.:Gott Nytt 2017:.

Hej!

Tiden har gått och vi har klivit över ännu en årsgräns och rakt in i ett ett helt nytt år.
Välkommen 2017!
Jag ser tillbaka på det gångna året med tacksamhet. Mycket gick tokigt men så mycket mer gick vägen. Och så är det nog egentligen varje år. det går alltid att hitta saker att sakna eller känna att man inte lyckades med...
Men sen finns det saker vi inte kunde styra över eller göra något åt. Och där är jag i år enormt tacksam! Det spelar ingen roll vad jag inte gjorde eller vad jag själv känner att jag misslyckades med. Det finns annat som är så mycket viktigare. Jag har min familj kvar. Jag har min mamma och pappa, mina barn, min sambo, min bror och svägerska och mina svärföräldrar och svägerska. Och fler därtill. Jag känner mig glad. Det finns själar bland mina vänner som fått utstå en hel del under året 2016.
Personliga förluster som inte går att ersätta. Minnen vi alla kommer att ta med oss genom livet. Jag önskar att jag kunnat göra mer. Jag önskar att jag kunnat lindra en del av den smärtan.

Jag minns en härlig sommardag 2016. Vi kalasar under blå himmel till hembakat på en härlig gräsmatta intill en stor vacker äng av åkersådd med blommor längs kanterna.
Flickor i sommarklänningar och pojkar i shorts springer barfota genom gräset. Alla barnen leker och skrattar tillsammans. Det hoppas studsmatta, några leker kull medans vi vuxna skrattar, tar en kaffe och jagar små barn genom gröngräset.

Timmarna går och snart är det dags att börja avrunda kalaset.
Jag kör en pappa och en farmor en bit till en buss in mot city..
Pappan och farmordern levererar också rollen som morfar och gammelfarmor.
Vi har ett kul samtal om gamla tider, hur vi möblerar och dekorerar hemma, gemensamma bekantskaper och livet nu jämfört med livet förr.
Känns så väldigt naturligt. Som om vi känt varandra så länge.
Det var sista mötet vi hade i det här livet. En son, pappa och morfar lämnade oss alldeles för tidigt.
Sorgen är inte min, men den känns ändå. Och jag önskar att jag kunde bära mer av den om det betydde att det skulle ta bort en del av bördan. Men den bor hos en av mina allra bästa vänner.
Hon är stark och vacker. Klok och omtänksam. Hon värnar om allt. Människan, natur, djur, och allt liv. Vore hon tecknad skulle det troligtvis svepa en vind av skimmer och magi i hennes fotspår. Så är det bara och så kommer det alltid att vara.

Vi möter motgångar hela tiden genom livet. Men det är hur vi hanterar dem som skiljer oss alla åt.
Det krävs mod, vilja och kraft för att leva. Och vi behöver varandra då och då.
Ibland för att få och ibland för att ge stöd. Jag har fler klara exempel på detta genom mitt eget liv. Att få det stöd man ibland inte vet att man kanske behöver eller den hjälp med det där man inte vill behöva be någon om. där finns dom plötsligt. Den modiga, den vänliga, den uppmärksamme, personen med den stora kramen, människan bakom fasaden kliver fram och gör skillnad.
Kanske är det inte alltid den du tror. Kanske överraskas du av någon i din närhet. Någon som sträcker ut sin hand...
Ta den. Det kan göra skillnad. Och var heller inte rädd att sträcka ut din hand... Du kanske är just den som vid just det tillfället gör all skillnad.

Idag är det söndag och en ny vecka väntar. För mig är den fylld av prövningar men även av nya minnen jag ännu inte skapat.
Jag tog en lång promenad idag längs havet. Solen sken, vattnet glittrade och ett par minusgrader i luften gav det där lite krispiga uttrycket på naturen och havet som värmer i själen.
Svanar simmade stilla och änder tjattrade. Vattnet är glasklart och man kan se botten från bryggan på flera meters djup. Allt är glasklart. Jag vet vad jag behöver göra denna veckan.
Men det som ännu inte är klart är det oförutsedda som nu möter mig på vägen.

Något jag åter fått upp ögonen för denna veckan är "ödet".
Där en dörr plötsligt slår igen öppnas en ny.
Vi väljer alla hur vi vill hantera en kris eller en förändring.
Vi lär oss varje dag att vi kan klara mer än vi tror.
För någon är du en hjälte. För någon är du en trygghet.
Tänk på det nästa gång du känner dig ensam eller liten.
Du gör skillnad för någon där ute. För någon betyder du allt.
Det finns så mycket vi tar för givet. Saker vi är vana vid...
Men dessa ting är inget självklart. Det är något vi kan spara i minnet till framtiden.
Fikapausen på jobbet. Radioprogrammet som fick dig att le. De hela skorna du går i.
Maten i kylen. Favoritfilmen du kan ta fram som ger dig den där glada känslan. En varm filt i soffan med en kopp the. Favoritkudden du landar på efter en lång dag.
Dom där små sakerna som vi tar för givet. Det där självklara.
Men det där lilla extra... Middag med vänner, en spontan liten gåva till en vän. Leendet är obetalbart!

Just precis nu sitter jag vid min dator. Har min lilla flicka i en fåtölj bredvid, sonen och pappan är och handlar, telefonen surrar av små meddelanden och maten puttrar på spisen.
Vi har firat födelsedag nr 11 för Nova denna helg och samtidigt hunnit umgås med vänner, familj och haft lite egentid. En perfekt helg i min bok. Det behöver inte vara så uppstyrt.
Allt hos oss sker för det mesta spontant. Rörigt, galet, oplanerat och spontant! Fast jag gillar verkligen det!
 
Nu ska jag sluta skriva om allt och inget och återgå till matlagningen och familjen.
Jag har lite kort att dela... Jag hoppas att det kan bli redan ikväll eller kanske imorgon.
 
Önskar er alla ett riktigt gott nytt år och med hopp om att 2017 ger oss alla lite mer glädje, energi och hopp.
 
Stor varm kram och på återseende ♥
.:Kram Karin:.


3 kommentarer:

Ann sa...

Hi I LOVE your Funky birds can you do them as digis PLEASE

Ann

Aina Olsen sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Aina Olsen sa...

Sitter her hjemme alene og leser dette vakre innlegget fra deg. Min mann har nettopp reist på jobb i Saudi-Arabia og blir borte i 6 uker. .savnet blir stort ❤ Fant deg helt tilfeldig gjennom et instagraminnlegg og kikket inn for å se på dine scrappekreasjoner. Og så fant jeg istedet disse ord som gjorde meg så tankefull og rørt. Jeg har også gått igjennom mye i 2016 som jeg skulle vært foruten. Ting jeg ikke kan dele med andre enn min mann, men som jeg så sårt ønsket å dele med en venn for å kanskje få den gode klemmen som ville gjøre så godt.
Men dine ord føltes nesten som en varm klem og minnet meg på at jeg har uendelig mye å glede meg over og fantastiske mennesker å dele alt med.
Ha en fantastisk dag og tusen takk ❤

01 09 10