Ibland slås jag av känslan att hur jag än är, kämpar, fungerar och gör så är det trots allt inte tillräckligt... Alla kanske känner så då och då, men det finns en anledning till att jag skriver det.. (kommer till det)
Idag slogs jag av maktlösheten, där mitt jag, hur jag än gör eller gjort ändå inte räcker till. Även om omständigheter och oräkneliga faktorer skapat en situation så känns det som ett slag i ansiktet. Jag och den jag är räckte inte till idag. Och plötsligt blev jag liten och obetydlig för en stund. Det verkliga jaget försvann... Blev liten, skör och kantstött. Att tro att man alltid ska räcka till är inte helt sant. Vid vissa tillfällen i livet tappar man fotfästet.
Nu kommer själva poängen ;)
Vad som än händer och vilken händelse man än stöter på så är det oerhört viktigt att komma ihåg en sak!
Våga erkänna för dig själv att du är mänsklig! Våga lätta ditt hjärta och se till att få det ur dig!
När det gör ont... Ta modet till dig att lita på dina vänner!
Dom finns där bara du öppnar ditt hjärta och vågar vara bruten för en stund.
Livet är alldeles för kort för att slösa bort!
Jag tog mitt liv och la i händerna på en vän. Där öppnades en dörr och jag kände mig önskad, älskad, välkommen och kramad.
För mig är livet inte givet! Jag vet mina gränser, lever så ofta jag kan i nuet och älskar det faktum att jag har så många fina människor omkring mig som betyder mer än jag kan sätta ord på. Med livet lite på kant landade jag i ett hav av kärlek. Och som sänt från ovan så har jag hittat hem igen.
Och runt min arm finns ett ömt bevis på vänskap och kärlek.
Vissa dagar betyder små ord och gester SÅ mycket mer!
Nu har jag klivit ur träsket, ruskat av mig och landat med båda fötterna åt samma håll igen ;)
Jag vet att jag är stark. Jag VET att jag fixar det mesta ;) Och jag har fått ömhet och kloka ord med mig hem.
Så ett råd från mig till Er idag: ALLA är vi mänskliga! Men ju fortare man erkänner det för sig själv, desto fortare förvandlas det till ord och kan bearbetas. Ta tag, dela, res dig!
Livet är en gåva. Vårda det ömt.
Kram
4 kommentarer:
Ibland förstår jag inte varifrån du får alla klokheter, och ibland - som idag, så undrar jag, hur lik mig kan du vara egentligen?!?! Dina ord idag berör, på ett helt annat sätt än de brukar göra... Jag har ju varit på kanten länge nu, men börjar sakta luta mig över åt rätt håll, tack vare en mycket nära och go vän. Men det tar tid, och som du säger, så måste man tillåta sig att vara människa, att inte kunna vara bäst på allt, att erkänna att man inte alltid räcker till.... Då finns min vän där och hjälper mig balansera över åt rätt håll.
Dina kloka ord idag hjälper mig ännu mer att balansera över åt rätt håll. Tack för det! Önskar dig en riktigt bra dag idag, och ger dig dessa orden att ta med idag:
DU är bäst i hela världen på att vara JUST DU!! Var DIG själv, annars finns ingen som DU.
Kram
Ja visst är det skönt att lute sig mot någon stark vän, rasa av sig frustration och annat för att sedan fortsätta den vägen man tänkt sig!
Kloka ord igen Karin, jag suger åt mig och fortsätter framåt jag med :)
Kram Aase
Det är modigt och starkt att våga visa sig svag och att erkänna att man just är mänsklig. Så skönt att man har fina sanna vänner då man behöver en axel att luta sig emot!
Kram och skönt att du är på rätt köl igen!
Hej hjärtat!
Saknar dig så mycke, kan vi inte försöka att träffas i sommar??
Kan vi inte grilla ihop eller så??
KRAM
Skicka en kommentar