Ibland slås jag av känslan att hur jag än är, kämpar, fungerar och gör så är det trots allt inte tillräckligt... Alla kanske känner så då och då, men det finns en anledning till att jag skriver det.. (kommer till det)
Idag slogs jag av maktlösheten, där mitt jag, hur jag än gör eller gjort ändå inte räcker till. Även om omständigheter och oräkneliga faktorer skapat en situation så känns det som ett slag i ansiktet. Jag och den jag är räckte inte till idag. Och plötsligt blev jag liten och obetydlig för en stund. Det verkliga jaget försvann... Blev liten, skör och kantstött. Att tro att man alltid ska räcka till är inte helt sant. Vid vissa tillfällen i livet tappar man fotfästet.
Nu kommer själva poängen ;)
Vad som än händer och vilken händelse man än stöter på så är det oerhört viktigt att komma ihåg en sak!
Våga erkänna för dig själv att du är mänsklig! Våga lätta ditt hjärta och se till att få det ur dig!
När det gör ont... Ta modet till dig att lita på dina vänner!
Dom finns där bara du öppnar ditt hjärta och vågar vara bruten för en stund.
Livet är alldeles för kort för att slösa bort!
Jag tog mitt liv och la i händerna på en vän. Där öppnades en dörr och jag kände mig önskad, älskad, välkommen och kramad.
För mig är livet inte givet! Jag vet mina gränser, lever så ofta jag kan i nuet och älskar det faktum att jag har så många fina människor omkring mig som betyder mer än jag kan sätta ord på. Med livet lite på kant landade jag i ett hav av kärlek. Och som sänt från ovan så har jag hittat hem igen.
Och runt min arm finns ett ömt bevis på vänskap och kärlek.
Vissa dagar betyder små ord och gester SÅ mycket mer!
Nu har jag klivit ur träsket, ruskat av mig och landat med båda fötterna åt samma håll igen ;)
Jag vet att jag är stark. Jag VET att jag fixar det mesta ;) Och jag har fått ömhet och kloka ord med mig hem.
Så ett råd från mig till Er idag: ALLA är vi mänskliga! Men ju fortare man erkänner det för sig själv, desto fortare förvandlas det till ord och kan bearbetas. Ta tag, dela, res dig!
Livet är en gåva. Vårda det ömt.
Kram