Halloj!
Ja... vad hände egentligen?
Sommaren gick och datorfri blev den ;) Jag petade på nån inställning och vips så förändrades utseendet på bloggen?! *skratt* Headern känns "gammal" och trots ljumma kvällsvindar känns det som om hösten står och knackar på dörren... Det gick fort! :)
Hösten får för min del gärna komma. Jag gillar hösten :) Men för barnens skull kan det gärna få komma ett par fina dagar till innan det blir mörkare och lite svalare.
Den här sommaren och det här året har blivit en vändpunkt.. En hållplats mitt i livet.
Jag finner mig själv stå där.. Vid hållplatsen och riktigt känner hur valen jag gör både spelar roll och har väldigt stor betydelse. Och i flera av fallen där jag valt en ny väg har resultatet blivit så stort och fått sån fjärilseffekt att jag nästan tappat andan!
När ett val leder mot något nytt, men sen får oanade följder och följdhändelser och känslan av lycka att man valde just den vägen just då -den gången blir enorm!
Jag vet inte hur jag ska hinna "berätta ikapp" allt som hunnit hända under våren och sommaren?! Men jag ska absolut göra mitt yttersta för att dela så mycket jag bara hinner med er här i bloggen!
Under den datorfria delen av sommaren scrappades det en del, men bilder och text blev kvar i den mörka datorns inre. Och nu när uppkopplingen äntligen är med mig igen så ligger dom på vänt ;) Så idag... En LO för Magdas som väntat å väntat på att få ploppa ut i cyberspace ;)
Gjord efter denna skiss från Katarina/Krumeluran: 
Ljuva är dessa sommarminnen! Barn som kan springa barfota... Snirklande grusvägar som tar en tillbaka i tiden..
En liten flicka som bara över sommaren förvandlats till en liten priscessa.
Det som tidigare varit jeans och tröjhögar i garderoben har nu bytts ut mot kjolar, tajts och klänningar som kan "snurra" (det är viktigt -vääldigt viktigt! ;) hihi)!
Om än dessa förändringar är små, så är dom dock SÅ stora i det stora hela och för de små livs-nybörjarna ett stort steg att visa att dom vågar välja själva, ta för sig och vågar tro på den egna viljan och den egna smaken.
I dessa fall har jag bara äran att få stå stolt bredvid och se deras små och stora framsteg.
Se hur de utvecklas och formas till små egna individer längs vägen...
Jag förundras över de stora och beundrar de små...
Alla lika viktiga och också grunden för deras kommande val i livet och de vägar de skall gå.
Det är alltså lika viktigt vart dom går som hur dom tar sig dit och varför....
Därav titeln...
"The way she walks"
Kram på Er, ha en underbar dag och tack för titten!
.:Karin:.
