.:TACK:.

Tack!

Varje liten kommentar som kommer här, på instagram eller på Facebook..

Det betyder så mycket! Mer än jag kan förklara...

Att hitta en liten oas någonstans i livet är något fantastiskt. Och jag tror att jag har hittat min.. Och här försöker jag dela med mig lite av den och samtidigt lämna mitt eget spår av minnen.  

Jag har nyss varit nere i mörkret och vänt. Och även om det är något hemskt,

fruktansvärt jobbigt och något smått tragiskt så måste jag nog ändå säga att det har så här i efterhand varit en enormt lärorik erfarenhet och resa.

(men inte så pass så att jag önskar göra om den ;))

Att få vakna utan att känna ilska är underbart och befriande. Och det gör att varje "vanlig" morgon känns som lyx. Jag har lärt mig av denna erfarenhet att varje normal och vanlig dag som kommer är något fint. Jag ska försöka förklara...

Tänk dig att du vaknar och känner en ilska som inte går att släta över. Den bubblar envist i hela kroppen...Det kräver varenda liten bit av dig för att du inte ska ta ut denna ilska över barn och familj... Minsta lilla fajt eller krångel blir ett problem i så stor grad att du bara vill lämna allt och dra.

Jag är en väldigt snäll människa (egentligen ;)) och jag löser gärna problem så snart det bara går... Men jag är också van vid att ha en viss frihet. Friheten att kunna sätta mig i min bil, vrida om nyckeln, trycka gasen i botten och bara dra. Men när man har familj så blir allt annorlunda... Då blir ansvaret större och konsekvenserna djupare. Jag kan inte bara dra... Mammagenen kickar in och jag inser vad dom står på spel.

Hur som helst så har det nu landat i min vardag och jag inser på riktigt att en helt vanlig dag inte är något självklart.

Och så nu till Era fina kommentarer... Innan så reflekterade jag inte så mkt över vem/vilka eller hur många som lämnat ett litet fotspår nånstans... Självklart blev jag glad ju!  Men nu...

Nu är det annorlunda...

Jag vet hur mycket tid det tar att logga in och lämna en kommentar, hur mkt tid det tar att läsa alla dessa bloggar osv... Så jag beundrar och uppskattar varje "like" och varje kommentar mer än jag kan förklara!

Tack alla Ni fina för att Ni tar Er tid från Ert dagliga schema för att lämna en rad eller en "like"! Jag läser dem alla och försöker såklart att svara på samtliga då det kommer frågor eller funderingar :)

 

Sorry för mellansticket mitt i scrapbubblan ;) Men jag vill ta tillfället att på riktigt säga tack! :)

 

Kram och tack för titten :)

Och kanske ses vi igen imorrn? ;)

Nu ska jag ta min minst sagt ömma kropp som nyss fördrivit en timme på gymmet... Och på något sätt försöka släpa mig hem *skratt*

Kram å trevlig kväll!

/Karin -som nu använt gymkortet TVÅ gånger! ;)