Tankar i onsdagsnatten...
Visst är det väl märkligt... Vissa människor bara klickar man med från första stund!
Ikväll har jag pratat med en av mina allra bästa vänner i flera timmar! Vi passerade bla ämnet:
Att våga vara sig själv, våga visa vem man är, inte förställa sig inför andra?
Är det något självklart eller är det en egenskap som vissa besitter men inte andra?
Jag fick höra redan då jag var sju år gammal att jag kommer att få det rätt tufft i livet...
Min allra första fröken tog upp ett ämne i ettan där klassen skulle svara om dom höll med eller inte.
Alla i klassen föll in under samma svar efter att den första vågat svara "ja".
Varpå jag räckte upp handen, reste mig och svarade att jag absolut inte höll med och att jag svarade "nej" på frågan.
Den dagen sa hon sen till min mams -hon kommer inte att få det lätt... Hon har redan nu en åsikt som hon står för. Det blir inte lätt...
Den dagen sa hon sen till min mams -hon kommer inte att få det lätt... Hon har redan nu en åsikt som hon står för. Det blir inte lätt...
Jag är uppfostrad att ha rätt till min egen åsikt, eller så bara kom det sig så av naturen ;)
Men hursom så har jag genom åren sagt min mening, stått för mitt ord och i väldigt många fall envist fått kämpa för att få behålla den rätten. Inte alltid vare sig lätt eller helt uppskattat ;)
Idag beundrar jag människor på ett annat sätt som vågar stå upp för sin åsikt, vågar vara annorlunda eller helt enkelt faller för tex ett "mode intryck" men då står för det. Dessa människor är unika! Alla på sitt sätt!
Man har rätt att sträva efter det man vill uppnå, det man står för eller det man gillar eller ogillar!
En åsikt är något man personligen äger!
Ingen har egentligen rätt att döma eller förakta denna åsikt, såsom vi inte heller har rätt att döma andra för deras åsiker eller olika smaker.
En av mina allra äldsta vänner är idag på ett sätt för mig min raka motsats. Hur spelar ingen roll! Utan det som verkligen betyder något är att vi trots våra skiljaktigheter förstår värdet i att bevara den djupa vänskap vi besitter enbart genom dessa år vi kännt varanrda! Tryggheten i att ha en vän från barnsben är att har man tagit sig igenom alla dessa år och fortfarande kan vara så goda vänner, så vet man att man på många plan är olika men man har lärt sig att acceptera skillnaderna och istället uppskatta likheterna och de erfarenheterna vi kan ge varandra på grund av just olikheterna.
Jag menar inte att vänskap måste vara långt bak i tiden för att vara bra!
Jag menar bara att om man inser att man är olika så har man ännu mer glädje tillsammans! Man kan utbyta erfarenheter, åsikter, olika syn på saker och därmed få större förståelse för saker man dagligen stöter på.
Sen har jag vänner jag mött nu bara för ett par år sedan som jag idag placerar i kategorin "allra bästa vänner"...
Och det är heller inte att ta för givet! Att möta EN enda person som man ärligt kan säga tillhör den kategorin är ren och skär lyx! Man ska aldrig ta en vän för givet!
Det gäller att vårda sina relationer.
Exempel: en ensidig relation är frustrerande och slitande för den som hela tiden är den som ger. Det kan vara så enkelt att upprätthålla genom tex ett kort sms, en hälsning etc. Bara VISA att du bryr dig även då det är ont om tid att umgås eller ont om tid att ses. Visa dina nära och kära att du bryr dig om ♥ Det gör båda till vinnare ;)
Alla har vi rätt till en åsikt, vilken den än må vara.
Beundra dina vänner istället för att döma. Då blir allt både roligare och man kan faktiskt tom lära sig nåt på kuppen ;)
Nu vet jag iaf EN av oss som behöver lite sömn ;)
Dvs jag...
Så på återseende imorgon ♥
Ha en underbar torsdag, hoppas ni sovit gott och snart är det ju faktiskt helg igen ;)
.:Stor KRAM:.
Underbart! Finns inte mer ord för det... Kram
SvaraRadera