Jag funderar och kreativiterar inne ihuvudet men har svårigheter att får tiden och orken att riktigt räcka till på kvällarna. Så nya mössan hänger där i sin påse i form av nystan ;) å tittar på mig... Men nu har jag iaf hittat lite nya mönster till "dekorativa ting" att sätta på kommande mössa.
På dagis härjar den allra surigaste sjukan... Och jag övervägde länge imorse att vända om och åka hem igen, men insåg att jag måste sköta mitt jobb, hoppas på att andra föräldrar inte skickar dit sina barn om dom är sjuka och helt enkelt ta risken.
Jag VET tyvärr att inställningen varierar vad det gäller vad som är okej och inte... Men egentligen bör det ju vara lika för alla och har man friska barn så ska man inte behöva hålla dem hemma bara för att andra föräldrar inte alltid är av samma inställning... Jag får lov att chansa denna gång och sen hålla dem hemma före Jul isf istället så att dom får vara friska över julen åtminstone.
När jag ändå är i farten... ;)
Vården.. Goddammit!! -bra vissa gånger (det är jag VÄL medveten om) men formidabelt och fullkomligt URUSEL emellanåt! Otrevliga människor på andra sidan i telefonen (och till vilken nytta kan man undra?! Dom lär ju knappast få trevligare samtal på det viset!)
Telefontider som är åt fanders! Och sen så obehagligt ointresserade av både varför folk ringer, att man har suttit i kö i över en timme (som för övrigt är SÅ kul) så att man knappt hinner fråga det man ska innan dom ivrigt vill lägga på.
Varför har man då det jobbet?
Rätt person på rätt plats heter det ju.
Och idag kan jag lova att INGEN sitter på rätt plats... nånstans... *suck*
Men iallafall...
Nu vankas lunch och jag tänker inte bemöda mig mer med att ta tag i fler saker idag.
Enough is enough!
Så efter lunch startar jag om min dag ;) Det kommer att bli skönt vill jag lova.
TILL min stora glädje väntar jag ljuva paket i min brevlåda idag och kanske imorrn med! Så jag har lite skojsigt att se fram emot minsann. Jag blir som ett barn på Julafton och skulle man fota händelsen från hur det "känns" så ser det ut ung som ni vet när man öppnat upp paketet så liksom lyser innehållet mot en och man får rosiga kinder av glädjen och värmen som sprids...
Som om solen låg inlindad däri och när man öppnar så möts man av ett varmt sken ;)
Nu lunch iallafall och sen ny dag ;) Kram och ha en fin dag!
Och som Grynet sa en gång i tiden -Ta inten skit! :)
(klok flicka det där ;))
.:KRAM:.
Jo, jag håller med dig om det att om man jobbar inom vården måste man också kunna var trevlig och ha ett bra bemötande. Jag menar, det är ett serviceyrke som vilket annat, och de människor man har att göra med är oftast i någon form av kris, eller i alla fall en utsatt situation. Jag jobbar ju själv i vården, och har svårt att förstå att man inte har ett sånt bemötande. Måste säga att jag inom mitt landsting sällan fått ett dåligt bemötande, vare sig jag ringt inom professionen eller privat. Men visst finns det säkert sådana situationer också. Men som personal MÅSTE man bemöda sig om att vara tillmötesgående i telefon, eller vid personlig kontakt. Jag tror alla inom mitt landsting har den filosofin, och det märktes när vi fick läsa resultatet av patientenkäten som gjort i nästan alla sveriges landsting. Vi var bäst på nästan allt... Nu vill jag inte bara skryta - det jag menar är att man ska inte acceptera att få ett sånt bemötande. Begär att bli förlytta, DU som patient har i stort sett alltid rätt. OCH framförallt har DU rätt att bli behandlad på ett professionellt sätt.
SvaraRaderaMycket svammel här, men jag står på din sida.
Rara Marie!!
SvaraRaderaFör det första: TACK! :)
Och efter det: jag vill bo i ditt landsting! ;)Det verkar vara ett bra ställe att bo på!
Ofta är det väldigt trevliga och rara människor där.. i andra änden..
Men idag *suck* galet!
Jag jobbar också med människor. Tar emot dem först per tfn och sen i verkligheten. Och jag vet att jag själv inte alltid är på topp! Men jag låter det ALDRIG gå ut över kunden! Att jobba med servic är ett val man gör. Och när någon söker sig antingen till mig eller till tex vården så är det där, just då i deras värld, mitt uppe i deras verklighet vi möter upp dem. Vägen dit kan ha varit både bökig och lång och då kan man åtminstone ge dem en vänlig ton.
Som egen företagare vet jag hur viktigt det är att vara tervlig och hur stor del av mitt företag som är beroende av just mig och hur jag väljer att bemöta mina kunder.
Tyvärr tror jag att pga storleken på vårt landsting så "faller" en del av den känsla där man känner sig "viktig eller behövd". Man är en arbetare.. En i mängden. Och där i gyttret av folk spelar det inte så stor roll om man är trevlig eller otrevlig.
Men faktum är att det GÖR det!
Men det är inte deras fel egentligen. Utan snarare deras chef eller den som leder gruppen..
Ohh... svammel...
Men jag vet att du förstår ;)
Ibland behövs ventilen eller ja som i mitt fall bloggen ;)
Idag var en sån dag.
Imorrn är jag back in business med nya glada hejjarop igen :)
Kram Marie och tack för dina "jag bryr mig om" ord!
Värmde djupt.
KRAM
HEJ PÅ DIG:)
SvaraRaderaHar läst ikapp här på din sida, har kanppt vart ute på nätet då internet krånglat en massa..grrr.. Du är SÅÅÅ otroligt duktig på att scrappa man tappar ju andan av dina fina los!!Kram på dig